Om publikationsserierna

Tummeliten. Jultidning för smått folk

1895–1934, periodisk publikation

Tummeliten. Jultidning för smått folk gavs ut under åren 1895–1915, 1917–1920 och 1923–1934, vilket sammanlagt motsvarar 37 årgångar. Tidningen riktade sig till de yngre barnen och hade därför ett något annorlunda uttryck jämfört med förlagets äldsta och mest populära jultidning Jultomten som riktade sig till skolbarn. Priset för första numret var 15 öre vilket var något billigare än Jultomten som kostade 25 öre. Men tidningens såldes även genom ombud på folkskolorna och vid rekvisition av minst 10 exemplar kostade den endast 12 öre. Ursprungligen annonserades Tummeliten som en delupplaga av Jultomten med det lättsamma mottot ”Julglädje åt barnen!” De två tidningarna kompletterade varandra med avseende på målgrupp och hörde nära samman i förlagets utgivning. Ett konkret exempel på detta är att Tummelitens första nummer ingick i Jultomtens så kallade praktupplaga.

I jämförelse med Jultomten var färgskalan mjukare med pastelltoner. I stället för jultomten och hans hjälpredor Nisse och Tusse återkommer vanligtvis den lille pojken Tummeliten tillsammans med små, lekande barn på omslagen. Albert Engström gjorde det tvåfärgade omslaget till tidningens första nummer som avbildar små barn i en högre ståndsmiljö. Barnen spelar på lergök, munspel och en hemmagjord trumma, omgivna av festdekorationer. Elsa Beskow stod för omslaget 1899 som avbildade en liten pojke i sjumilastövlar, klivandes över en snötäckt landsväg med ett svenskt vinterlandskap i bakgrunden. Särskilt under 1920-talet var Einar Nerman en återkommande illustratör. Han skapade flera av tidningens omslag och bidrog till att ge publikationen ett mer modernt uttryck.

Tidningen var mer barncentrerad men också tunnare än Jultomten. Den trycktes på endast åtta sidor och innehållet bestod av sagor, dikter, illustrationer, planscher och brev till läsarna från pojken Tummeliten. Dessa brev motsvarar de ”tomtebrev” från jultomten och hans fiktiva medhjälpare som förekom i Jultomten, men inslaget fullföljdes inte lika systematiskt. I den andra årgången skickar Tummeliten ett brev riktat till läsarna som han omnämner som sina små vänner och kamrater. I brevet berättar han att tidningen visserligen är mindre än Jultomten, men att den därför inte behöver vara sämre och att också Tummeliten borde kunna publicera brev till läsarna. Här får läsaren också veta att Tummeliten har en syster, Tummelisa, som hjälper till med det redaktionella arbetet.

Syskonen berättar att de reser runt för att ”snappa upp” nyheter som de sedan tänker rapportera om i sina brev. I Tummeliten etablerades därmed en fiktiv redaktion som på ett nära sätt samspelade med den fiktiva redaktionen i Jultomten och senare även i Saga B, den så kallade ”Tomtetidningen”. År 1897 publicerade Tummeliten dessutom vad som framstår som ett fiktivt brev från syskonen Anders, Olle, Brita och Marta, utformat som en reseskildring från deras Stockholmsresa. Denna typ av fiktivt brevskrivande till och från redaktionen var ett etablerat grepp i 1800-talets barntidningar och återfinns i Carl Anton Wetterberghs Linnéa, som gavs ut av hans pseudonym Onkel Adam med hjälp av figurerna Linnéa och Tomten redan på 1860-talet.

År 1897 gjorde förlaget ett försök att lansera en sommarupplaga av Tummeliten med undertiteln ”Sommartidning för smått folk”. Sommartidningens utformning, format och omfång var detsamma som jultidningens, men innehållet var tydligt inspirerat av sommarens miljöer och teman. Även titelplanschen, där Tummeliten och Tummelisa rider på en stork över en blomsteräng, understryker denna inriktning. Omslaget till sommartidningen gjordes av Elsa Maartman (senare Beskow) och vittnar om en hög ambitionsnivå, även om det endast blev ett nummer.

Olle Widhe

Vidare läsning

Andersson, Gun & Nilsson, Sonja, Jultidningar för barn. Jultomten, Jultomtens praktupplaga och Tummeliten. Register 1891–1934, Bibliotekshögskolan, 1980

”Julglädje åt barnen”, Svensk Läraretidning 1895, nr 49, s. 656.

Widhe, Olle, ”Sagaiternas land. Barnboksmarknad, publiceringsstrategier och läsare runt sekelskiftet 1900”, Litteratursociologi i nytt ljus, red. Karl Berglund & Ann Steiner. Uppsala universitet, 2024, s. 119–141.