Om tiden

Sveriges Allmänna Folkskollärareförening

Sveriges Allmänna Folkskollärareförening (SAF) bildades 1880 och var den första nationella sammanslutningen för folkskollärare i Sverige. Vid denna tid var folkskollärarna en relativt ny yrkesgrupp och det fanns ett växande intresse för en mer omfattande kollektiv organisering. SAF hade ambitionen att representera hela Sveriges folkskolärarkår och leddes av en centralstyrelse med lokala föreningar, så kallade kretsar. Kretsarna utsåg representanter till centralstyrelsen och kunde även påverka föreningens arbete med motioner och kommittéer. Föreningen var viktig för bildandet av folkskollärarnas nationella tidningsorgan Svensk läraretidning, som arbetade för den svenska folkskolans och folkbildningens höjande. De var också avgörande för bildandet av Svensk läraretidnings förlag 1896 och för lanseringen av den framgångsrika bokserien Barnbiblioteket Saga (1899–1970).

SAF deltog aktivt i diskussionerna om skönlitterär läsning för barn och unga i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. De betonade vikten av att bygga ut skolbiblioteken med böcker som både tilltalade barn och hade ett pedagogiskt värde. På så sätt spelade SAF en betydande roll i det läsfrämjande arbetet i Sverige kring sekelskiftet.

Inom föreningen fanns ett utbrett missnöje med Läsebok för folkskolan, som hade givits ut av Norstedts förlag sedan 1868. Trots att boken fick stor spridning, mycket tack vare statliga subventioner som höll priset lågt, möttes den redan från början av skepsis inom lärarkåren. Folkskollärare kritiserade den för att sakna texter som var roliga, barnvänliga och lättbegripliga, egenskaper som ansågs avgörande för att väcka barns läslust. Vid sekelskiftet attackerade Ellen Key läseboken med det inte helt smickrande epitetet ”nationalolycka”.  Då hade SAF i över ett decennium fört diskussioner om hur kvalitativ barn- och ungdomslitteratur skulle kunna göras tillgänglig för folkskolebarn i hela Sverige.

När regeringen tillsatte en kommitté för att förbättra Läsebok för folkskolan valde föreningen att skicka in en skrivelse. I denna påtalades flera brister i läseboken, särskilt med tanke på dess avsedda barnpublik. Framför allt betonades behovet av en litteratur som låg närmare ”barnets erfarenhets- och föreställningsområde”, med andra ord en läsning som speglade den verklighet ”hvari barnet lefver”. Texterna fick inte heller vara ”onjutbara, torra och ’genomtråkiga’”, utan borde väcka barnens ”fantasi och känsla och bibringa dem lust och håg för fortsatt läsning”. Inte heller fick språket vara tillkrånglat eller högtravande och ”ligga högt öfver barnets fattning”. En ny läsebok måste följaktligen vara ”långt mera barnslig” och ”roande”, men också ha en mer ljudenlig stavning. De åberopade anpassningarna toguttryckligen hänsyn till den tänkta publikens verklighet, förmågor och behov och visar att SAF och folkskollärarna lade stor vikt vid att barnlitteraturen utformades med den kommande läsaren i sikte.

Åsikten att Läsebok för folkskolan inte erbjöd folkskolans elever en engagerande och barnanpassad litteratur ledde slutligen till att SAF tillsammans med SLF siktade mot en egen utgivning av en mer anpassad barn- och ungdomslitteratur. Här sökte de också stöd i de nya bestämmelserna i 1882 års folkskolestadga, särskilt paragraf 11, som betonade vikten av att sockenbiblioteken skulle innehålla böcker för både barn och vuxna samt främja läslust. SAF lyfte detta som argument för att även barn- och ungdomsbibliotek borde ingå i sockenbiblioteken.

För att kartlägga situationen ute på skolorna genomförde SAF 1896 en inventering av landets sockenbibliotek och skickade ut enkäter till kretsarna för att förstå hur folkskollärarna såg på behovet av barnlitteratur. Ett konkret resultat av kartläggningen var Hjalmar Bergs Katalog öfver folkskolornas lärjungebibliotek (1897), som innehöll bokförslag för skolbibliotek. Katalogen betonade vikten av att erbjuda barnen böcker som de kunde ta till sig och finna intresse i. Särskild uppmärksamhet ägnades åt skönlitteraturen, där avdelningen ”Sagor och berättelser” – den mest omfattande i katalogen – innehöll 145 titlar. Dessutom rekommenderades att sagor och berättelser skulle användas som en avkopplande omväxling till skolans övriga innehåll och att eleverna vid tillfälle borde få återberätta dem för varandra.

Barnbiblioteket Saga kan ses som ett svar på de behov som SAF:s centralstyrelse och kretsar identifierade på skolorna runt om i Sverige. Centralstyrelsen menade att Sverige var fattigt på den verkligt goda barn- och ungdomslitteratur som ”är ett nödvändigt villkor för att folkskolan ska kunna bära de frukter, som af henne väntas”. Inom SAF fördes löpande diskussioner om Barnbiblioteket Saga och föreningens medlemmar blev kontinuerligt underrättade om utgivningen. En kommitté som bestod av representanter från SAF ochförlagets bolagsstyrelse skulle garantera bokseriens pedagogiska och estetiska kvalitet.

Det första året bestod den så kallade Saga-kommittén av tre representanter från SAF. Det var centralstyrelsens Fridtjuv Berg, föreningens sekreterare Alex Jonsson och folkskolläraren August Bergqvist. De tre representanterna från förlagets bolagsstyrelse var Anna Sandström, Amanda Hammarlund och Hjalmar Berg. Saga-kommittén utarbetade ett gemensamt förslag på lämplig litteratur som delades in i fem olika kategorier: Sagosamlingar, Berättelser, Skildringar ur historien, Geografiska skildringar och Skildringar från naturens och de mänskliga sysselsättningarnas områden. Utifrån detta program planerade förlaget den utgivning som skulle komma att bli Barnbiblioteket Saga.

Initiativet till SAF togs ursprungligen av en nybildad lokal förening i Stockholm och leddes av bland andra Emil Hammarlund, August Stefanson och Johan Molin. Flera av nyckelpersonerna i SAF var vid 1900-talets första decennium på olika sätt viktiga också för Svensk läraretidnings förlag och Barnbiblioteket Saga, såsom Emil Hammarlund, FridjuvBerg och Hjalmar Berg. Under de följande decennierna genomgick organisationen flera viktiga omvandlingar. 1946 ombildades föreningen till Federationen Sveriges Allmänna Folkskollärareförening (FSAF). När nya fackliga aktörer etablerades förlorade FSAF inflytande och upplöstes 1967.

Olle Widhe

Vidare läsning

Landahl, Joakim, Politik & pedagogik. En biografi över Fridtjuv Berg, Lärarförlaget, 2016.

Minnesbilder från Svensk Läraretidnings Förlags AB utgivna till 50-årsjubiléet den 11 december 1946, Svensk läraretidnings förlag, 1946.

Olsson, Karl och Gunvor Larsson-Utas, Sveriges allmänna folkskollärareförening, SAF. Föreningen, federationen, stiftelsen, Stiftelsen för förvaltning av SAF:s tillgångar, 1988.

Widhe, Olle. ”Sagaiternas land. Barnboksmarknad, publiceringsstrategier och läsare runt sekelskiftet 1900”, Litteratursociologi i nytt ljus, red. Karl Berglund och Ann Steiner, Uppsala universitet, 2024, s. 119–141.