Om publikationsserierna

Svensk läraretidning

1881–1946, periodisk publikation

Svensk läraretidning utkom med sitt första nummer 1881, med undertiteln ”Illustreradt veckoblad för folkundervisningen under medverkan av flera skolmän”. Den var organ för Sveriges allmänna folkskollärarförening (SAF), bildad året innan, och tidningens förste ansvarige utgivare och redaktör var Emil Hammarlund, tillika tidningens ägare. Tack vare sina goda kontakter med Dagens Nyheters redaktör Rudolf Wall hade Hammarlund lyckats få fram nödvändigt kapital för att starta tidningen. Folkskollärarna som var en relativt ny yrkesgrupp hade behov av att sluta sig samman för att bättre kunna föra sin talan. Ett kårorgan som gjorde det möjligt att diskutera idéer och låta olika röster komma till tals behövdes därför.

År 1882 fanns det drygt 9 000 folkskolor i Sverige och antalet lärare uppgick till närmare 11 000, vilket innebar drygt en lärare per skola. Den enskilde läraren var alltså många gånger ganska isolerad. Tack vare Svensk läraretidning kunde lärarna nu få en känsla av nationell gemenskap, en röst i det offentliga samtalet och inblick i vad som hände utanför det egna klassrummet.

I det första numrets programförklaring skriver Hammarlund att hans önskan är att ”sätta ryggrad i den svenska folkskolläraren”. Han ville således ge läraryrket status och samtidigt arbeta för tidsenliga reformer på folkskolans område. Beträffande tidningens innehåll skedde inga större förändringar under årens lopp. Det gavs kontinuerligt utrymme för recensioner av facklitteratur, presentationer av riksdagsbeslut och tillkännagivanden om lediga tjänster. Fylliga texter om betydande pedagoger infördes ofta, exempelvis om Johan Amos Comenius, Martin Luther och Erik Gustaf Geijer, och även samtida profiler i skolans värld presenterades såsom Anna Sandström, P. A. Siljeström och Zacharias Topelius. Religiösa och politiska frågor diskuterades inte i tidningens spalter. Här skulle neutralitet iakttas. Tidningen svarade väl mot lärarnas behov av information, kunskap och bildning samtidigt som den gjorde dem medvetna om folkskolans roll i uppbyggandet av ett demokratiskt samhälle.

Under Emil Hammarlunds 25 år som redaktör ökade Svensk läraretidning kontinuerligt i omfång. De första numrens åtta sidor hade växt till en drygt trettiosidig tjock tidskrift när han slutade som redaktör 1906. Prenumeranterna ökade likaså stadigt. År 1885 uppgick de till 2 400, vilket innebar att Svensk läraretidning snabbt blivit den största skoltidningen. En konkurrent fanns i tidskriften Folkskolans vän som gavs ut av Svenska Folkskolans Vänner i syfte att verka samhällsbevarande utifrån en religiöst-ortodox grundinställning. Vid sekelskiftet 1900 framstod dock Svensk läraretidning som folkskollärarnas ledande kårorgan.

Men Emil Hammarlund som redaktör väckte blandade reaktioner. Vissa grupper inom lärarkåren anklagade honom för att vara irreligiös, och i Hemlandsvännerna, missionsförbundets tidning, beskrevs han som hedning. Även bland skolmyndigheterna fanns det betänkligheter mot Svensk läraretidning, som ansågs vara kristendomsfientlig. Emellanåt gav också tidningen uttryck för tydliga vänstersympatier, vilket ledde till påhopp från flera håll. På folkskoleseminariet i Uppsala var man övertygad om att tidningen verkade för samhällsupplösning och eleverna uppmanades därför att hålla sig borta från detta organ. I en insändare i Veckoblad för folkundervisningen uttrycktes oro för att Svensk läraretidning kunde bidra till att smyga in både ”socialism och positivism” bland lärarna. Med tiden försvann emellertid de kritiska tongångarna och Hammarlund och tidningen möttes i de flesta kretsar med allt större respekt.

En organisatorisk förändring inträffade 1896 då Hammarlund på SAF:s önskan överlät tidningen till föreningens centralorganisation och bildade Svensk läraretidnings förlagsaktiebolag som han blev chef för. Att föreningens eget organ ägdes av en enskild person ansågs inte lämpligt, då ägaren då riskerade att inte föra föreningens talan utan främst ge uttryck för egna åsikter, och tidningens ekonomiska vinst inte kom till nytta för föreningen. Hammarlund var kvar som tidningens redaktör fram till 1906. Då efterträddes han av Fridtjuv Berg som ansvarade för tidningen fram till sin död 1916. Tidningen gavs ut fram till 1946 då den ersattes av Folkskolan. Svensk lärartidning som blev kvar på marknaden till 1956.

Lena Kåreland

Vidare läsning

Landahl, Joakim, Politik & pedagogik. En biografi över Fridtjuv Berg, Lärarförlaget, 2016

Wendel, Göran, ”Emil Hammarlund”, Svenskt biografiskt lexikon, https://sok.riksarkivet.se/Sbl/Presentation.aspx?id=12535