Om publikationsserierna

Saga B. Tomtetidningen

1912–troligen 1924, periodisk publikation

Saga. Barnbiblioteket B, även kallad Saga B, Tomtetidning och Tomtebrev, lanserades våren 1912 och utgjorde ett komplement till förlagets häftespublicering. Tidningen utvecklade förlagets fiktiva tomteredaktion från tidningen Jultomten och etablerade en nära relation till läsarna genom brev från de olika tomtarna på redaktionen.

Saga B var i första hand sammankopplad med bokserien Barnbiblioteket Saga, som inledningsvis distribuerades till prenumeranterna genom subskriptionshäften varannan vecka utom på sommaren. Varje Saga-häfte omfattade från starten 48 sidor, varav 40 innehöll den skönlitterära texten som senare kunde bindas ihop till en bok. De övriga åtta sidorna utgjorde ett omslagsark med instruktioner till prenumeranter och bokbindare. Omslagsarket innehöll även berättelser och underhållning av olika slag, till exempel småbarnberättelser och tankenötter.

Från och med 1912 ersattes de åtta omslagssidorna i subskriptionshäftet med den periodiska publikationen Saga B. Den levererades med subskriptionshäftet och innehöll information om utgivningen i så kallade ”tomtebrev” från förlagets fiktiva tomteredaktion. Men utöver information till prenumeranter och reklam för förlagets utgivning fanns där också resebrev, sakprosatexter och berättelser. Saga B var därför i det närmaste en fristående tidning samtidigt som den gav information om utgivningen i Barnbiblioteket Saga och förlagets övriga periodiska publikationer. Tidningen syftade till att skapa ett band mellan läsare och förlag och vid flera tillfällen användes benämningen Sagaiter för att beskriva gemenskapen runt Saga-utgivningen.

Saga B innehåller mycket nyskrivet material men också texter som planerats för tidigare publikationer men av olika skäl blivit liggande. Ett exempel på detta är Arvid Westers följetång "Resor och äfventyr i Kongo" som ursprungligen skulle ha publicerats som en av de första delarna i Barnbiblioteket Saga. Tidningen innehöll även reseberättelser i brevform från de fiktiva tomtenissarna Nisse och Tusse. Breven var informativa och journalistiskt inspirerade, ibland illustrerade med svartvita fotografier, och skildrade nissarnas upplevelser från både Sverige och andra länder.

Innehållet i Saga B hade ibland en direkt koppling till utgivningen i Barnbiblioteket Saga. Exempelvis följde Nisse och Tusse med Ida Trotzig på hennes resa till Japan i samband med utgivningen av Saga-volym nummer 40, Japanska sagor (1912). Genom användningen av de fiktiva redaktionsmedlemmarna skapades en fantasivärld och en känsla av samhörighet runt utgivningen. Saga B framstår därmed som en satsning på att engagera och underhålla sin unga läsekrets och samtidigt säkra nya prenumeranter och tidningsköpare.

En svensk förebild till den fiktiva redaktionen återfinns i Onkel Adams (Carl Anton Wetterbergh) barntidning Linnea, som utgavs mellan 1861 och 1871. Det finns också exempel på utländska barntidningar som arbetade med fiktiva redaktioner och utnyttjade brevformatet på olika sätt, såsom diktaren och pedagogen Christian Felix Weißes framgångsrika Der Kinderfreund, som utkom mellan 1775 och 1782.

Vilka som arbetade redaktionellt med Saga B behöver undersökas ytterligare, men av Saga-arkivets brevsamling framgår att en av medarbetarna var Alfred Vernborg. Publiceringen upphörde troligen år 1924.

Olle Widhe

Vidare läsning

Klingberg, Göte, Sekelskiftets barnbokssyn och Barnbiblioteket Saga, Svensk läraretidnings förlag, 1966

Widhe, Olle, ”Sagaiternas land. Barnboksmarknad, publiceringsstrategier och läsare runt sekelskiftet 1900”, Litteratursociologi i nytt ljus, red. Karl Berglund och Ann Steiner, Uppsala universitet, 2024, s. 119–141