Anna Signe Rosalie Wranér föddes i Östersund den 16 mars 1892. Hennes liv var sammanflätat med Svensk läraretidnings förlag från början. Hon var dotter till författaren och översättaren Henrik Wranér (1853–1908), som var mångårig medarbetare på förlaget. I hennes memoarliknande minnesböcker skriver hon att hon under hela sin uppväxt sprang som “oavlönad springflicka” på förlaget och att det därför blev naturligt för henne att som vuxen söka sig dit. 1913 fick hon anställning som kontorist och efter en tid blev hon redaktionssekreterare. Efter Amanda Hammarlunds död hösten 1935 tog hon över som redaktör. Mellan 1943 och 1952 var hon förlagets verkställande direktör. När hon gick i pension övertog hon posten som förlagsstyrelsens ordförande.
Wranér bidrog till förlagets utgivning som författare och översättare, dels under eget namn, dels under pseudonymer som Signe Alvarson, Anna Henrikson, Anna Lerman, M. Adding, Kajsa Bohm, Tore Ljung, Sune Ahlm, Siri Erman, Edith Orwe och Katarina Blom.
Parallellt med anställningen på förlaget arbetade Wranér även med barn- och ungdomslitteratur som bibliotekarie. Mellan 1913 och 1927 tjänstgjorde hon på Stockholms första barn- och ungdomsbibliotek, som startades av Valfrid Palmgren Munch-Petersen. De första tre åren tjänstgjorde Wranér frivilligt och utan lön. Men från 1916 arbetade hon som avlönat extra biträde med högst sex timmars tjänstgöring i veckan. Mellan 1927 och 1943 arbetade hon på Stockholms stadsbiblioteks ungdomsavdelning på Sveavägen som invigdes 1928. Utöver detta arbetade Wranér mellan 1915 och 1919 på Stockholms läsesalong, som länge fungerade som ett rum för kvinnors bildning när den slogs igen 1927.
Till skillnad från många av de inflytelserika personerna runt förlaget saknade Wranér folkskollärarexamen, men hennes kunskaper som bibliotekarie bidrog enligt henne själv till förlagets arbete på olika sätt. I memoarböckerna beskriver hon hur hon prövade de manuskript som skickades till Saga-redaktionen under sagostunderna i bibliotekets sagorum. Där kunde hon se om tonfallet träffade rätt och om intrigerna verkligen fängslade. Wranér berättar vidare hur hon vid sina uppläsningar upptäckte att det var just ordvalen och rytmen som avgjorde om berättelserna fick fäste hos de unga lyssnarna. Sagostunderna avslöjade också vad barnen uppskattade och var intresserade av: ”Den direkta kontakten med barnen blev ovärderlig. Att dels kunna kontrollera hur böckerna, som man hade varit med om att ge ut, uppskattades, och dels komma underfund med vad barnen frågade efter och var mest intresserade av – det var verkligen till stor nytta för förlaget.”
Signe Wranér avled den 2 februari 1968. Hon är begravd i Solna.
Olle Widhe
Litteratur
Almqvist, Johanna och Olle Widhe, ”Att känna sig som en läsare. Läsa-själv-böcker och lättläst i Barnbiblioteket Saga under 1940-talet”, Barnboken – tidskrift för barnlitteraturforskning, vol. 48, 2025, https://doi.org/10.14811/clr.v48.1009.
Stockholms barn- och ungdomsbiblioteks arkiv, Stockholms stadsarkiv.
Widhe, Olle, ”Barnbiblioteket Saga och den unga läsaren. Retoriska manuskriptpraktiker på en barnboksredaktion”, Barnboken – tidskrift för barnlitteraturforskning, vol. 46, 2023, https://doi.org/10.14811/clr.v46.819.
Wranér, Signe H., Så går en dag. Barndomsminnen, Tomelilla: Åberg, 1975.
Wranér, Signe H., Sagan om Saga, Stockholm: Bokvännerna, 1956.
Wranér, Signe H., I Sagas tjänst, Stockholm: Svensk läraretidnings förlag, 1966.
