Om publikationsserierna

Barnbiblioteket Saga

1899–1970, bokserie

Svensk läraretidnings förlag gav ut en rad olika bokserier, tidningar och kalendrar för barn och unga, men även tidskrifter och pedagogiska skrifter för vuxna. Deras mest kända och med långvariga publikation alla kategorier var den rikt illustrerade bokserien Barnbiblioteket Saga, känd för sina röda ryggar och sitt enhetliga format anpassat för små barns händer. Bokserien gavs ut i hela sju decennier, från och med 1899 och ända fram till 1970, och som namnet antyder ville förlaget med denna utgivning ge varje barn ett eget bibliotek.

Det första året utkom tre titlar. Den första, Svenska folksagor, återberättades och bearbetades av Fridtjuv Berg och innehöll 108 illustrationer av Elsa och Natanael Beskow, Jenny Nyström, Karl Aspelin, Victor Andrén och Edvard Forsström. Den följdes av bokseriens främsta storsäljare, Daniel Defoes Robinson Kruse, återberättad av Henrik Wranér med 116 illustrationer av Gerda Tirén, som totalt genom åren har utkommit i 36 utgåvor som tillsammans trycktes i över 230 000 exemplar. Den tredje delen var Sagor ur Tusen och en natt, berättade av Anna Wahlenberg och illustrerade med 94 teckningar av Louis Moe.

Liksom förlagets övriga publikationer för barn under de första decennierna gavs Barnbiblioteket Saga ursprungligen ut som en tidskrift med titeln Saga. Läsning för barn och ungdom i hem och skola. Berättelserna var fördelade på flera häften som utkom varannan vecka och såldes till ett så billigt pris som möjligt, initialt tio öre styck, för att barn ur alla samhällsklasser skulle ha råd att köpa dem. Häftena kunde sedan föras ihop till en bok i pärmar med röda ryggar som förlaget också sålde. Omslagen till häftena pryddes av den fornnordiska gudinnan Saga i en svartvit illustration av Jenny Nyström. Publicering av längre berättelser i häftesform var vanligt vid sekelskiftet 1900, men i takt med att bokproduktionen blev billigare spelade den ut sin roll. Efterhand försvann de ekonomiska incitamenten för häftesutgivningen och Saga-biblioteket utkom enbart i bokform.

Enligt de riktlinjer som redan från start drogs upp för bokserien skulle den innehålla en bred repertoar av ”prisbillig och verkligt sund barn- och ungdomsläsning”. En kommitté med sex representanter från förlaget och Sveriges Allmänna Folkskollärareförening, den så kallade Saga-kommittén, fattade beslut om vad som skulle ges ut. I protokollet från kommitténs allra första möte, daterat 20 oktober 1898, slår den fast att utgivningen ska bestå av ”särskildt underhållande läsning som är ägnad att väcka barnens läslust” och böcker som på ett ”fängslande framställningssätt” tillgodoser ”barnens kunskapsbegär och behof af ökadt vetande”. Kommittén landar i att utgivningen ska omfatta ”sagosamlingar och berättelser i lämpligt urval” samt ”skildringar ur historien, såväl fosterlandets som den allmänna, resebeskrifningar, skildringar från naturens och de mänskliga sysselsättningarnas olika områden”. Dessa grundidéer höll redaktörerna fast vid långt in på 1950-talet, när förlaget fick en ny ägare, och i vissa avseenden under bokseriens hela livslängd.

Barnbiblioteket Saga omfattar totalt närmare 600 titlar, varav många har utkommit i en stor mängd återutgivningar. Det gäller framför allt de tidiga titlar som under 1900-talet har kommit att bli barnlitterära klassiker i Saga-bibliotekets versioner, ofta i Hugo Gyllanders översättning. Till de titlar han översatte eller bearbetade hör sir Walter Scotts Ivanhoe och Rikard Lejonhjärta (1920), Alexandre Dumas De tre musketörerna (1929), Mark Twains Tom Sawyer (1931) och Charles Dickens Oliver Twist (1939). Han fick även ta sig an kända sagoförfattare och sagoinsamlare som bröderna Grimm, H. C. Andersen och Peter Christen Asbjørnsen och Jørgen Moe.

Namnet Barnbiblioteket Saga knyter an till förra sekelskiftets sagovurm och sagosamlingar var en viktig del i utgivningen ända fram till 1940-talet. Efter hand sålde dessa dock allt sämre och i efterhand kan det möjligen betraktas som en felsatsning att hålla fast vid sagoutgivningen så länge. En överutgivning av sagor gjorde att genren förlorade i status en bit in på 1900-talet. Klassikerna följde däremot med och sålde bra genom hela bokseriens existens. Efter förlagsöverlåtelsen i mitten av 1950-talet återutgavs dessa som en särskild underserie, Sagas berömda böcker.

Bokserien innehöll dock även mycket annat utöver sagor och klassiker. 1916 utkom den första av totalt 23 samlingar med barnpjäser, samlade under den gemensamma titeln Barnteatern. Under 1930-talet påbörjades en utgivning av böcker för nybörjarläsare med anpassat språk, som kan ses som föregångare till och en tidig form av lättläst litteratur.

Efter förlagsöverlåtelsen genomgick bokserien stora förändringar. Det enhetliga formatet och de röda ryggarna övergavs, sagoutgivning som inte var att betrakta som klassiker upphörde och i stället satsade förlaget på en bredare och mer dagsaktuell utgivning, och framför allt en betydligt mer omfattande årlig utgivning än tidigare. Den årliga utgivningen fyrdubblades jämfört med de tidigare fem decennierna, till närmare 20 titlar per år. Några exempel på titlar från det sena 1950- och 1960-talet är Betty McDonalds Tant Mittiprick-böcker, Anna Lisa Wärnslöfs Pella-böcker och Dick Brunas småbarnsbilderböcker om Miffy, som då kallades för Lilla Kanin. Förlaget introducerade även science fiction-titlar som Arthur C. Clarkes Havet är vår framtid (1962) och fantasyklassiker som Edith Nesbits Huset Ardens gåta (1962) i Sverige.

Det förlaget inte övergav var seriebeteckningen och numreringen. I stället skapade förlaget en rad underserier som de sorterade in olika genrer och kategorier i, som Pelarböckerna, Raketböckerna, Klossböckerna och Sagas bilderböcker. Det är svårt att säkert slå fast det exakta antalet titlar som utkom i Barnbiblioteket Saga. Den titel som i nuläget är känd med det högsta serienumret, 578, är Kalle Jonsson tänker på något annat av Bertil Gejrot, utgavs 1970. Den hör till ett antal titlar som är utgivna under förlagsnamnet Saga. Under denna förlagsbeteckning fortsatte även efter 1970 en utgivning som tydligt kan kopplas till bokserien, men som inte är numrerad. Av det skälet är det svårt att säkert slå fast ett år då utgivningen i bokserien upphörde.

Åsa Warnqvist

Vidare läsning

Klingberg, Göte, Sekelskiftets barnbokssyn och Barnbiblioteket Saga, Svensk läraretidnings förlag, 1966

Sundmark, Björn, ”’Just för barn skrifver jag’. Hugo Gyllanders brev om att översätta sagor av bröderna Grimm och Asbjørnsen och Moe”. Barnboken – tidskrift för barnlitteraturforskning, 49/2026, https://doi.org/10.14811/clr.v49.1069

Wranér, Signe, I Sagas tjänst, Svensk lärartidnings förlag, 1966